Dagarna går otroligt fort nu!
På torsdag jobbar frugan sin sista dag och torsdagen därpå så åker vi mot, först Thailand, sedan Danmark och slutligen Arlanda, Stockholm, Sverige.
Vi har gjort massor detta år och nu har vi också säkerställt att vi aldrig glömmer denna resa och i fredags firade vi midsommar med flera av våra nya bekantskaper på en strand i norra Singapore.
Igår var det söndag och efter en mycket lugn lördag hade vi alldeles för mycket spring i benen för att bara sitta hemma.
Lördagen däremot gick i TV-soffans tecken efter en sen, varm och mycket trevlig midsommarafton.
Nere vid vattnet vid Singapore Strait med Malaysia lysande på andra sidan dukade vi upp och skålade.
Det sjöngs sånger om så väl hela som halva saker, det drömdes om nubbar på snören och mumsades gubbröra i tunnbröd. Vi tände upp grillen och fortsatte aftonen helt utan negativ inverkan från vädergudarna, färska jordgubbar krönte den på grillen uppvärmda äppelkakan och vaniljsåsen tog slut till sista slicken.
Så, som sagt, igår gav vi oss ut på långpromenad runt MacRitchie Reservoir inklusive Petai och Prunus Trail. Det var första gången för Kristina och vi strosade oss runt i mycket makligt tempo med varsin kamera i beredskap. Ett par nya fotografier blev det även om vi redan har dokumenterat det mesta i dessa områden.
Ungefär halvvägs gjorde regnskogen skäl för sitt namn och vi tvingades söka skydd under tak i uppskattningsvis en halvtimme.
Regn och skog, regnskog
En halvtimme som användes till fikapaus på medhavda nötter, russin och bananer. Under fikat så bjöd också naturreservatet på närkontakt med en av dagens tre ormar, denna en högst ovanlig och vanligtvis mycket skygg, ”Twin-barred tree snake” eller ”Banded flying snake” hade sökt skydd för regnet i en större växt under samma tak som oss och var trots sin sällsynthet den andra av just denna sort för dagen.
Banded flying snake eller Twin-barred tree snake en sällsynt innevånare och en av tre ur arten Paradise tree snakes.
När regnet upphörde var luften för en kort stund relativt frisk och lätt för att så snart solen bröt igenom molnen återgå till varm, fuktig och kvav, men det var en skön halvtimme efter regnet.
Molnen spricker upp och det blir en vacker kväll
Drygt en och en halv mil senare var vi tillbaka till parkeringen nere vid Lornie Road och hade då spenderat nästan sex timmar ute i naturen, skönt, mycket skönt.
Efter att ha fullgjort turen runt reservatet åkte vi hem igen och bortsett från ett par maskiner tvätt blev inte mycket mer gjort denna dag.
Det är lite vemodigt att sticka ut och göra saker nu, för nästan varje sak man tar sig för gör vi för sista gången, åtminstone inom en överskådlig framtid och absolut just här, i Singapore.
Så var det då det här med minnen, både jag och min fru har nu skaffat oss varsitt bestående men, jag menar minne, från tiden här.
När jag var liten kille och min farfar fortfarande levde så fascinerades jag alltid av hans historia till sjöss och det var med beundran jag såg de för sjömän typiska tatueringarna på hans armar, kanske glorifierar jag dem något idag, kanske var de inte så många och så häftiga som jag minns dem, jag var trots allt bara 12 när han gick bort. Men i mitt minne, rätt eller fel så kommer jag ihåg mina fantasier om segelskutor, sjörövare och fjärran hamnar.
Jag hade väldigt mycket spring i benen som grabb och tyvärr allt för lite tid att sitta still och lyssna på historier från mossiga gamlingar.
Något jag idag ångrar bittert.
Men en sak fastnade i huvudet, när jag blir stor ska jag också resa till främmande hamnar och skaffa spännande bilder på kroppen.
Men livet har kommit i vägen och resorna till de fjärran hamnarna har inte blivit så många.
Jag har besökt Puerto Plata och Santo Domingo på Dominikanska Republiken, Barcelona och London samt Chania på Kreta. Men några spännande bilder har aldrig blivit av, annat än i diverse fotoalbum i bästa fall.
Nu befinner vi oss i en av världens största hamnstäder, vi är i bortre Orienten och det får man väl lov att kalla fjärran.
Så nu eller aldrig!
Men hur väljer man ett motiv? Jag är ju ingen sjöman, inte har jag rätt att skaffa ett ankare, eller en pinuppa?
Nej jag vill ha något som talar till mig, något som symboliserar mitt liv och mitt äventyr.
Asiatisk mytologi är full av olika väsen men jag är ju inte asiat, jag har ju bara råkat bo i Asien under en kort period.
Jag är född 1974 av två föräldrar som är födda 1950, jag gifte mig med min hustru, som också är född 1974, år 2010 och jag åkte till Singapore 2010.
Det största som hänt mig i mitt liv och det som jag anser varit det absolut största äventyret är att själv ha blivit far. Detta till en underbar grabb som föddes år 2000.
Jag har alltid varit en kattmänniska och att jag har så många viktiga händelser i mitt liv förknippade med Tigerns år gjorde till slut att en kombination av en Tiger för mig och en Drake för min son var det motiv jag fastnade för.
Så långt allt väl, jag börjar söka på det allvetande internet efter motiv med en tiger och drake. Det finns massor!
Men…alla ser så grymma ut, det är en ständig kamp mellan tigern och draken, jag vill ju inte att min bild från mitt äventyr i den fjärran hamnen skall visa upp en bild av en far och son som ständigt kämpar mot varandra.
Efter ett par veckors letande och funderande gick jag så till tatueraren och beskrev mitt dilemma. Han lyssnade och frågade lite, jag bokade en tid och återvände dit en vecka senare då han presenterade två förslag, jag såg direkt motivet som jag hädanefter alltid kommer att ha med mig.
En liten busig drake med en tigers beskydd
Simma lugnt!
Singaporehusband's Blog 