Välkommen tillbaka kära läsare!
Utan dig hade det aldrig blivit så här många avsnitt.
I och med detta avsnitt fyller Singaporehusband 100 inlägg.
Helt otroligt och inget jag ens fantiserade om för ett knappt år sedan. Snart har 5000 besök registrerats på bloggen och vi får väl se vad som kommer först, ettårsdagen eller den 5000:ende besökaren.
Kommande avsnitt blir en liten fotospecial över ett stycke helt fantastisk natur och också en liten berättelse om hur fyra vänner gav sig ut på ett äventyr till ett berg långt långt hemifrån. 😉
Fraser’s Hill eller Bukit Fraser som det heter på Malaysiska är en samling toppar ca 10 mil norr om Kuala Lumpur där regnskogen sträcker sig ca 1500 meter över havet. De topparna var vårt mål denna dag.
Efter en tidig frukost ställdes GPS’en in på rätt koordinater och vi tuffade norrut genom först K.L och sedan Malaysias landsbyggd längs väg 1.
Vädret var fantastiskt och vi såg alla fram emot vad som komma skulle. Även om vi inte hade en aning om hur bra det skulle bli.
Riktigt riktigt vackert väder fick vi och en av de blåaste himlar jag sett någonsin
Vi hade inte kört långt när min hustru och jag mer eller mindre i munnen på varandra ropar ”Kolla en Amazon” och ingen av oss syftade då på de mytiska krigande jättekvinnorna utan på den svenska succébilen.
Snabbtänkt som hon är slet hon fram kameran och förevigade bilen.
En gammal Amazon, med lister och krom.
Volvo verkar ha sålt väldigt bra i Malaysia en gång i tiden, Amazoner såg vi inte fler men nog så många ur gamla 140 & 240 serierna. Dessa förevigades dock inte.
Dammkonstruktion inramad av blånande berg och prunkande grönska
Nästa gången vi med en stämma ropade halt och slet fram kamerorna var när vi körde över en skummande flod högt uppe på en bro. En bit bort syntes ett rejält dammverk och jag gissar att den forsande floden varit ännu mäktigare innan dammen byggdes.
En forsande flod korsade vi och samtliga gjorde avsittning för fotografering.
Efter att ha fotat såväl uppströms som nedströms rullade vi vidare och redan här tyckte vi alla att dagen artade sig bra. Lite visste vi då om vad som komma skulle! Redan efter ytterligare hundra meter var vi tvungna att stanna igen, den här gången för att se ut över sjön som bildades av fördämningen och återigen för vyn över de blånande kullarna i horisonten.
"Vacker som en dag" säger man ibland, vacker som dagen får jag nog säga här.
Med de vackra vyerna och det fina vädret var det lätt att hitta fina motiv för fotografering denna dag. Inte bara storslagna vyer dock utan även en hel del mindre grandiosa men minst lika vackra delar av moder natur som duktigt och villigt visade upp sig för oss under dagen.
Blomma i buske vid dammens kant.
Straxt efter att vi kört förbi dammen började vägen slingra sig uppåt, den sista milen skulle vi komma att avverka nästan 1000 höjdmeter och det var en riktigt riktigt slingrig serpentinväg som tog oss uppåt.
På sina håll riktigt smal och det fanns stycken den sista biten som var helt enkelriktade, alltså var det en väg upp och en annan väg ned från toppstationen.
Serpentinväg ned längs de urskogsklädda bergssidorna, på sina håll kunde man se hur jordskred dragit fram.
På vägen upp stannade vi många gånger då vyerna och växtligheten hela tiden förändrades och blev mer och mer fantastiska. Noterbart var att ju högre upp vi kom, ju högre blev ormbunkarna, till slut var de lika höga som träden runt omkring.
Inte en palm utan en trädormbunke, en av de högsta jag sett.
Resan upp mot toppstationen var en enda lång njutning i blått och grönt, broar och vatten, slingervägar och vyer, apor och fåglar och mycket mycket annat.
Nedan följer ett litet urval av bilder på väg upp mot toppen innan texten fortsätter med lunchstopp, djungelstig, blommor och vyer som fick en att tappa andan.
Vägen innebar i stort sett en enda lång rad av 180-graders kurvor.
Här lite Pitchfork fern sedd underifrån mot den blå himlen (inte hittat det svenska namnet på denna ormbunksart)
Två svalor på en telefontråd, sinnebilden av svensk sommar, om vi hade haft några telefontrådar kvar vill säga
En smalare bro, omöjlig att mötas på och från ena hållet dold av en 90-graderskurva
Under den, mer forsande vatten
Många var de som vi såg svalka sig i det klara (och kalla??) vattnet uppifrån bergen
Som sagt efter en tur uppför bergssidorna som aldrig ville ta slut, mest på grund av våra mycket frekventa stopp, så kom vi till slut upp till Bukit Fraser. Här parkerade vi och tog apostlahästarna till hjälp den sista biten upp i det pittoreska lilla samhället som liknande en tropisk variant av en korsning av det viktorianska England och alperna eller något i den stilen. Vi slogs direkt av tre saker, lufttemperaturen hade sjunkit markant, luften var mycket torrare och friskare samt av alla de vackra blommor som strålade i kapp i allsköns färger. Väl hemma igen, snyggt rosafärgade, kunde vi notera att solen tog precis lika bra uppe i bergen som i vanliga fall.
Miniblåklint?
Solros, utifall någon undrar 😉
Vet ej 1
Alperna?
Vet ej 2
By på engelska landsbygden?
Vet ej 3 (Orkidé)
Diskussion om rutt genom skogarna efter välbehövlig lunchpaus
Vet ej 4
Vet ej 5
Efter att intagit en välbehövlig lunch på ”Scott’s Restaurant gav vi oss ut på en kortare djungelstig som tog oss genom ett stycke häftig natur och vidare uppåt mot toppen på Fraser’s Hill. Vi fick höra diverse skönsjungande fåglar, vi såg orkidéer och andra blommor, roliga former och märkliga insekter. Allt i en mycket härlig mix.
Ormbunksknopp 1
Lattjo blomma 1
Mysko pryl på knopp
Ormbunksknopp 2
Orkidé i knopp
Lattjo blomma 2
Fin flygare 1
Ormbunksknopp 3
Fin flygare 2
Efter att ha gått ned lunchen och kommit ut ur skogen tog en kort promenad oss vidare uppåt längs den asfalterade vägen till en liten parkering. Från den fick jag en av de mest storslagna vyer jag någonsin sett, endast jämförbar med de svenska och norska fjällen i sin storslagenhet. Att se hur molnen formligen formades ur regnskogens dalar för att ringla sig upp i luften längs bergssidorna tog nästan andan ur mig helt.
WOW var det mest använda ordet bland oss när vi kom fram till luckan i den annars täta vegetationen.
Grandiost
Underbart helt enkelt
Rent magiskt
Bara en till....
Efter denna vy var vi så nöjda att vi helt sonika gick tillbaka till bilen, körde nedför bergen och hela vägen hem till Kuala Lumpur igen. Fast det är klart, några stopp till blev det allt. Och med de ovanstående avslutande bilderna vill jag återigen tacka dig som läser detta och gör mitt skrivande roligare och mig mer motiverad att fortsätta.
TACK!
Singaporehusband's Blog 